SE*Huldrelandets norska skogkatter
Hem Om 0ss Kontakt Om våra katter Kattungar Kullar Om huldran Tips och länkar

 

 

Om våra katter

SE*Huldrelandets är en liten uppfödning som består av en enda avelshona, min älskade Esmeralda, och en blivande avelshona, Esmeraldas gosiga lilla dotter Eilonwy.

Foto av Eva Bucksch
Esmeralda fyra år och Eilonwy fem månader

Esmeralda är döpt efter en av mina litterära favoritkaraktärer, häxan Esmeralda Vädervax i Terry Pratchetts Discworld-serie. I stamtavlan heter hon SE*Dear John's Addie Loggins. Hon är uppfödd av Beata Pontén och Kattilaforsens Paper Moon, som tillsammans gav henne en riktigt bra start i livet.

Paper Moon, Esmeraldas mamma, har fanstastiskt vackra gröna ögon, och när jag gav Esmeralda hennes namn (esmeralda betyder smaragd på spanska) var det med förhoppningen att hon skulle ärva dem. Så blev det också. Som unge hade Esmeralda gula ögon, men när hon blev vuxen fick de just den intensivt smaragdgröna färg som jag tycker så mycket om.

Addie Loggins v 4
Esmeralda 4 veckor. Foto Tina Ackelid

Första gången jag träffade Esmeralda var hon ett litet knyte på fyra veckor. Redan då märkte jag att hon var en ovanligt gosig och social katt som från början hade fått lära sig att tycka om och lita på människor. Hon inte bara accepterade att bli upplyft och ligga i min famn, hon älskade det. Hon njöt och gonade in sig, sträckte på sig för att bli kliad under halsen och på magen och hade nog kunnat ligga där hur länge som helst.

När jag kom tillbaka några veckor senare för att träffa Esmeralda igen, kom hon springande mot mig och mötte mig i dörren. Under hela besöket höll hon sig sedan nära mig, om inte i min famn så på golvet intill mig, tätt tryckt mot mitt ben.
Ännu några veckor senare, när hon äntligen fick flytta hem till mig, hade jag väntat mig att hon skulle vara rädd och stressad av den nya miljön i början, men Esmeralda var hur lugn och nöjd som helst. Från första stund slingrade hon sig runt mina ben och spann och spann, klättrade upp i mitt knä och spann ännu mer, och verkade bara fullkomligt lycklig över att ha fått komma hem.Hon var verkligen min katt ända från början. Hon valde mig lika mycket som jag valde henne.

Dear John's Addie Loggins 7 v
Esmeralda 7 veckor. Foto Tina Ackelid

Hemma på uppfödningen hade Esmeralda haft ganska många katter omkring sig, men hennes mamma, Paper Moon, var den självklara ledaren i flocken. Hon var en bra mamma, som alltid svarade lugnande när någon av hennes ungar pep och snabbt var där och slickade ungen till ro. Det att hon var flockledare tror jag också hjälpte till att göra hennes ungar extra trygga. De visste att de hade en stark mamma som alltid kunde skydda och försvara dem om det behövdes.

Esmeralda själv pep aldrig. Hon jamade inte heller. Det gick så långt att jag började undra om hon hade fel på stämbanden, när jag hade haft henne i flera veckor och fortfarande inte hört minsta ljud från henne annat än spinnanden. Men hon var helt enkelt bara väldigt nöjd och harmonisk och kände väl inget behov av att jama. Jag pratade i alla fall mycket med henne, och så småningom började hon svara mer och mer, och utvecklade ett eget språk med härliga små kurrande, kvittrande pratljud.

Foto av Eva Bucksch
Esmeralda 5 månader

Foto av Eva Bucksch
Esmeralda 8 månader

Dear John's Addie Loggins - foto av Eva Bucksch
Esmeralda nästan två år

SE Huldrelandets NFO
Esmeralda två och ett halvt år

I Esmeraldas tredje kull föddes Eilonwy.

Det är en väldigt speciell känsla, det här att få leva med en katt som man har känt ända från början. Jag såg Eilonwy födas. Som den första i sin kull kom hon ut i världen, jag satt hos Esmeraldas och stöttade henne medan det hände, och redan i det ögonblicket visste jag att jag äntligen hade fått min efterlängtade lilla flicka. I de tidigare kullarna hade Esmeralda bara fått pojkar, men Eilonwy hade en kombination av färger som hankatter inte kan ha. Det här var en tjej, det gick inte att ta miste på.

Foto av Eva Bucksch
Eilonwy en vecka gammal

Som riktigt liten var Eilonwy en väldig äventyrare. Hon var den som först tog sig ur bolådan, den som vågade sig längst bort, klättrade högst och utforskade mest. Jag döpte henne till Eilonwy efter den trollkunniga prinsessan i Lloyd Alexanders böcker om landet Prydain, en serie som jag slukade som barn. Jag tyckte mycket om fantasy, men jag hade tyckt att det var lite tråkigt att alla mina stora hjältar var pojkar och män. Därför blev jag så glad när jag upptäckte Prydainböckerna med den mycket annorlunda prinsessan Eilonwy, en tjej som var minst lika smart som den manlige huvudpersonen och som tvärvägrade att sitta hemma och sköta kvinnosysslor när männen drog ut på äventyr. Hon skulle med.

Även min kattunge var ju en orädd liten äventyrare, därför tyckte jag att namnet passade henne. Dessutom beskriver Lloyd Alexander ofta Eilonwy som "prinsessan med det gyllenröda håret", och min lilla kattunge hade ju också gyllenrött i pälsen.

Foto av Eva Bucksc
Eilonwy tre veckor

Foto av Eva Bucksc
Eilonwy fyra veckor

När Eilonwy blev lite större lugnade hon ner sig. Hon var inte längre äventyraren i kullen utan tvärtom klart stillsammare än sina bröder. Ibland kunde jag få en känsla av att hon tänkte mer. När jag lekte med ungarna hoppade killarna alltid rakt på leksaken, medan Eilonwy ofta gömde sig lite vid sidan av och satt och lurpassade på den. Hon var också mer försiktig av sig. När det kom främmande människor sprang killarna fram och hälsade på dem och lät sig villigt hållas i alla famnar, medan Eilonwy var lite mer reserverad. Hon var absolut social, ville vara med och höll sig i närheten, men gärna med lite säkerhetsavstånd till det okända ändå.

Foto av Eva Bucksch
Eilonwy fem veckor

Foto av Eva Bucksch
Eilonwy sex veckor

Eilonwy har alltid varit väldigt lyhörd och kommunikativ, till och med som liten unge. Hon lärde sig tidigt att känna igen sitt namn och kom (och kommer fortfarande) alltid springande när man ropade på henne. Hon är väldigt bra på att lyssna in tonfall och nyanser, förstår vad jag säger och gör nästan alltid som jag ber henne.

Foto av Eva Bucksch
Eilonwy knappt 5 månader, på sin allra första tågresa
Foto av Eva Bucksch

Eilonwy knappt 6 månader
Foto av Eva Bucksch
Eilonwy drygt ett år

 

Hon är, kort sagt, en väldigt trevlig liten katt att ha att göra med. Den här egenskapen har också underlättat hennes relation med Esmeralda. Det är ju inte självklart att en kattmamma fortsätter acceptera sin unge när den är stor nog att flytta hemifrån. Vi gick också igenom en kort period när Esmeralda tyckte att Eilonwy var ganska jobbig som ville fortsätta dia och vara på henne och leka hela tiden. Men tack vare att Esmeralda är så snäll och Eilonwy så ovanligt lyhörd och inkännande, så fick de snabbt en väldigt bra relation igen. De ligger ofta och sover tillsammans, slickar varandra och håller sig i varandras närhet, och tillsammans sprider de lugn och harmoni omkring sig.

Foto av Eva Bucksch
Esmeralda och Eilonwy

Båda mina katter är väldigt sociala. Särskilt Esmeralda tycker mycket om människor - om det ringer på dörren springer hon genast dit för att se vem det är - men både hon och Eilonwy är också självständiga individer som kan sysselsätta sig på egen hand. Bortsett från Esmeraldas löpperioder, som är en historia för sig, har det aldrig hänt att någon av dem har jamat och väckt mig på natten.

Ända från att Esmeralda först kom till mig övade jag henne i det hon behövde kunna, som att bli kammad och kloklippt, gå i koppel, borsta tänderna, resa, träffa hundar och vara i olika miljöer. Eilonwy har fått börja träna ännu tidigare. Det har gått väldigt bra för dem båda. Ingen av dem är någon rastlös och äventyrlig katt som längtar efter resor. Esmeralda älskar sina koppelpromenader, men annars trivs de båda bra med att bara vara hemma. Men de har inga problem med att resa. De ligger fullkomligt lugna och avslappnade i mitt knä på bussar och tåg, på Centralen, på rastplatser vid motorvägar, på båtar och överfulla tunnelbanor, helt obekymrade om kaoset runt omkring. Det här beror förstås på att jag har tränat dem och att de känner sig trygga hos mig, men det beror också på den grundtrygghet de båda har fått med sig ändå från början, för Esmeraldas del redan innan hon kom hit. Att ge mina kattungar den tryggheten ser jag som en av mina viktigaste uppgifter som uppfödare.

Något annat jag gjorde ända från början var att klickerträna Esmeralda och lära henne olika tricks. Det är något som jag inte i första hand gör för resultatets skull, utan som ett av flera sätt att stärka vår relation och ge henne stimulans så att hon inte ska bli uttråkad av sitt liv som innekatt. Men resultaten har varit över all förväntan. Esmeralda kan fler tricks än många hundar jag känner. Hon är en väldigt intelligent, nyfiken och läraktig katt, och även här spelar det förstås in att hon tycker om mäniskor. Hon är helt enkelt intresserad av att kommunicera med mig och gärna vill försöka förstå vad jag menar. Eilonwy och hennes bröder började jag träna ännu tidigare och lät dem göra olika konster, och alla ungarna var jätteduktiga och lärde sig flera tricks redan som riktigt små. Men riktigt samma starka intresse som Esmeralda har Eilonwy ändå inte. Det händer att hon tröttnar på tricksandet och börjar pyssla med annat i stället. Esmeralda, däremot, får aldrig nog.

Esmeralda är nu fyra år gammal och har fått tre kullar. Planen är att hon ska få en kull till innan hon kastreras. Eilonwy har inte blivit könsmogen än och därför vet jag ännu inte vilka löpvanor hon kommer att få, men om allt går bra ska hon få sin första kull någon gång under 2022.

Jag följer Sveraks och Skogkattslingans rekommendationer, vilket betyder att både mina katter och de hanar som de paras med är GSD-4-negativa och PK-def-fria och regelbundet HCM-screenade med normala resultat.

 


 

Allt material på den här webbplatsen är upphovsrättsligt skyddat. Kopiering förbjuden.

 

 

Dear John's Addie Loggins - Foto av Eva BuckschEditRegion5