Alvkullen
I februari 2019 var Esmeralda på date hos Micko, en snäll och fin kille som hon gillade ända från början. De pussades vänligt och slickade varandra, och han väntade tålmodigt medan hon sakta lät honom närma sig allt mer. Resultatet blev ALVKULLEN. Två fina, stora, friska killar med alviska namn ur Tolkiens värld föddes den 16 april, precis före påsk, och de växte och utvecklades i en hisnande fart. Och Esmeralda var en så fin mamma! Det var riktigt rörande att se hur kärleksfullt, ömt och självuppoffrande hon vårdade sina små.
Varken Micko eller Esmeralda hade fått några ungar tidigare. De alviska små underverken var både sin mammas, sin pappas och SE*Huldrelandets allra första ungar, så det var fantastiskt roligt och spännande att följa dem under deras första tolv veckor i världen.
 |
 |
Mamma:
SE*Dear John's Addie Loggins (Esmeralda)
Född 2017-03-22
Färg: NFO a 24 (blåspotted)
Stamtavla |
Pappa:
SE*Björksund's Adrian (Micko)
Född 2014-03-01
Färg: NFO n 09 22 (bruntabby med vitt)
Stamtavla |
Barn:
| Namn |
Kön |
Färg |
Födelsedatum |
Status |
| Legolas |
Hane |
NFO a (blå) |
16 april 2019 |
Såld |
| Glorfindel |
Hane |
NFO n 22 (bruntabby) |
16 april 2019 |
Såld |
Båda ungarna var väldigt sociala och tillgivna. Jag gav dem mycket positiv kontakt ända från början, och från fyra veckors ålder fick de också ta emot många besök för att vänja sig vid olika varelser (Kvinnor och män, vuxna och barn och även snälla hundar). Att Esmeralda tycker att det är så roligt när det kommer folk påverkade förstås ungarnas attityd - när de blev lite större sprang de med henne fram och mötte gästerna i dörren.
Båda de små underverken sov i min säng på natten, och varje gång jag kom hem kom de rusande till hallen med ivriga skutt för att välkomna mig, gosade och spann och klättrade upp i mitt knä. Legolas var orädd, framåt och mer intensiv till sättet, en liten äventyrare som ville se och utforska allt och som tidigt blev väldigt bra på att hantera nya främmande miljöer. Glorfindel var också nyfiken på världen, men lite mer försiktig och stillsam. Legolas var den förste som lämnade bolådan och var alltid den som vågade sig längst ifrån den när de var små.
Om jag stod upp kom Glorfindel ofta och lade sig tryckt intill min fot, och om jag klappade honom vred han sig njutningsfullt runt för att bli kliad på magen. Han var social på ett lugnt, trivsamt sätt, men han kunde också vara nöjd med att vara ensam ibland. Legolas var ännu keligare och ville alltid ha sällskap. Han spann bokstavligt talat så fort man nuddade honom och ville gärna bli buren hur länge som helst. När han var riktigt liten klättrade han ofta upp för mina byxben för att komma upp i famnen, eller gärna ända till ansiktet, där han kunde pussas och gona in sig och liksom komma så nära det bara gick.
Medan Legolas mest hade fokus på människor och andra katter, var Glorfindel även intresserad av saker. Han iakttog dem, funderade och drog sina slutsatser. Glorfindel var en smart katt som redan som liten listade ut hur mycket av hur hans mammas kluriga intelligensleksaker fungerade.
Klicka på länkarna nedan för att se bilder på alvungarna!
Nu har båda killarna flyttat till nya goda hem, Legolas till Enköping och Glorfindel till Eskilstuna. Båda har fått varsin ny kattkompis. Här är Glorfindel med sin, Carmencita.
EditRegion5